Varför digitalt innehåll kan vara dåliga nyheter för hjärnan?

En stadig diet av digitalt innehåll håller på att förvandla oss till en värld av översiktsläsare, vilket är dåliga nyheter för våra hjärnor.

Här är en siffra att fundera över: den genomsnittliga människohjärnan tar varje dag till sig omkring 34 GB data. Informationen kommer i form av tv, musik, reklam, videor, e-post, webbplatser och appar. Det är en enorm mängd information, särskilt med tanke på att konsumtionen av dessa 34 GB motsvarar att läsa 100 000 ord.

Rapporten, som publicerats av University of California, belyser en grundläggande förändring i hur människan tar till sig och förstår information. För några årtionden sedan hade man ett begränsat urval av medier att läsa eller titta på, medan det i dag finns ett enormt utbud av innehåll på en mängd olika plattformar, och människan har varit tvungen att anpassa sig för att kunna bearbeta allt.

”Människor har utvecklat förmågan att översiktsläsa – att läsa den första raden och sedan snabbt upptäcka vissa ord eller fraser som väcker intresse.”

Multitasking i medier

Harvardforskaren och förespråkaren för barns läsning Maryanne Wolf fascineras av hur människor måste anpassa sig till denna nya ”multitasking i medier”. I sin nyligen utgivna bok, Reader Come Home: The Reading Brain In A Digital World, försöker hon förstå vad som händer med våra hjärnor i en tid när mängden digitala medier vida överstiger de traditionella medierna.

Det hon kommer fram till är att människor, tack vare en diet av digitalt innehåll, har utvecklat förmågan att översiktsläsa – att läsa den första raden och sedan snabbt upptäcka vissa ord eller fraser som väcker intresse – i stället för att ta till sig hela texten. Även om detta kan fungera bra för en artikel på nätet om kändisars husdjur, blir det svårare att förstå och bearbeta längre och mer komplexa texter.

Problemet med att inte kunna ”djupläsa” – alltså processen att läsa, ta till sig, förstå och analysera text – är att människor som har vant sig vid att översiktsläsa digitalt innehåll undviker att läsa sådant som verkar svårt eller svårbegripligt. För vuxna är detta ett allvarligt problem; för studenter kan det bli katastrofalt.

”I detta brytningsskede mellan tryckta och digitala kulturer”, skrev forskaren i en nyligen publicerad Guardian-kommentar, ”måste samhället ta itu med det som håller på att försvagas i den avancerade läsningens kretslopp, med det som våra barn och äldre elever inte utvecklar och med vad vi kan göra åt det.”

Den tvåspråkiga hjärnan

Men i stället för att måla upp en dyster bild av mänskligheten som oåterkalleligt skadad av digitala medier ser Maryanne Wolf en lösning på denna neurologiska förändring: tryckta medier. Hon hänvisar till ett antal studier som visar att läsning av tryckt text förbättrar förståelse, analys och minne, och dessutom hjälper läsaren att utveckla empati med de personer eller karaktärer som skildras.

Författaren rekommenderar vidare att förskoleundervisningen fokuserar på användningen av tryckt material, och att digital teknik introduceras gradvis. ”Vi behöver odla fram en ny sorts hjärna”, skriver hon, ”en ’tvåspråkig’ läshjärna som klarar de djupaste formerna av tänkande i såväl digitala som traditionella medier.”

Men oavsett om du talar om en klass med femåringar eller ett tåg fullt av pendlare erbjuder läsning av tryckt text en flykt från de 34 GB data som varje dag bombarderas med, samt en djupläsningsupplevelse som tänjer och tränar hjärnan.

”Det finns en gammal regel inom neurovetenskapen som inte förändras med åldern”, säger Maryanne Wolf. ”Använd det eller förlora det.”

Hitta fler intressanta artiklar på vår Paper Chain.

Written in ,