
Du kanske inte känner igen termen PFAS, men du har förmodligen stött på dem. PFAS är en förkortning för per- och polyfluoralkylsubstanser och betecknar en stor grupp kemikalier som används för att göra produkter motståndskraftiga mot vatten, olja och fett.
Dessa egenskaper har gjort dem särskilt användbara i livsmedelsförpackningar, där de hjälper papper och Papp / Kartong att tåla feta eller våta livsmedel. Problemet är att många PFAS är extremt långlivade i miljön, vilket har gett dem smeknamnet ”evighetskemikalier”. Nu förändrar nya begränsningar framtiden för PFAS i förpackningar, samtidigt som forskare och tillverkare söker säkrare sätt att ge papper samma användbara skyddsegenskaper.
Papper är naturligt absorberande, vilket vanligtvis är en av dess styrkor, men i livsmedelsförpackningar kan det bli ett problem. En papperslåda för hämtmat eller ett livsmedelspapper måste kunna innehålla sitt innehåll utan att bli mättat av olja, fett eller fukt. PFAS har historiskt använts för att skapa en barriär mellan livsmedlet och papperet, vilket gör att fiberbaserade förpackningar kan stå emot ämnen som annars skulle tränga in i dem. Deras effektivitet är en av anledningarna till att PFAS har använts i pappers- och kartongförpackningar för livsmedel i årtionden.
Frågan är vad som händer med PFAS efter att de har fyllt sin funktion. Många är mycket långlivade, vilket innebär att de inte bryts ned lätt i miljön. Vissa PFAS kan också stanna kvar i människokroppen om de intas, och vissa ämnen i gruppen har kopplats till hälsoproblem. PFAS är en stor och varierad grupp, så kemikalierna beter sig inte alla på samma sätt. Trots detta har deras långlivade natur och utbredda förekomst lett till att tillsynsmyndigheter granskar var de används och hur exponeringen kan minskas betydligt noggrannare.
Denna granskning har nu nått livsmedelsförpackningar i Europa. Den 12:e augusti 2026 trädde nya krav enligt European Unions förordning om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR) i kraft, vilket innebär att livsmedelsförpackningar avsedda att komma i kontakt med livsmedel och som släpps ut på EU-marknaden måste följa angivna gränsvärden för PFAS. Reglerna omfattar olika PFAS-koncentrationer, inklusive gränsvärden för enskilda ämnen och för den totala mängden PFAS. Förpackningar som redan hade släppts ut på marknaden före den 12:e augusti får finnas kvar där, men nya livsmedelsförpackningar avsedda att komma i kontakt med livsmedel som släpps ut på EU-marknaden efter detta datum måste uppfylla kraven.
Dessa EU-regler är en del av en mycket bredare satsning på att minska användningen och utsläppen av dessa kemikalier, och ett separat förslag som omfattar PFAS mer generellt behandlas fortfarande.
I februari 2026 publicerade den brittiska regeringen sin första PFAS Plan, som beskriver hur den avser att kartlägga var PFAS kommer ifrån, hur de sprids i miljön och hur fortsatt exponering kan minskas. Planen omfattar specifikt testning av livsmedelsförpackningar, såsom påsar för mikrovågspopcorn och pizzakartonger, för att identifiera var PFAS förekommer och bidra till framtida åtgärder.
För förpackningstillverkare är utmaningen ganska enkel att beskriva: om PFAS inte längre får användas, vad kan ersätta dem?
PFAS-fria pappersförpackningar blir allt viktigare. Forskare undersöker beläggningar och behandlingar som kan ge papper motståndskraft mot fett och fukt utan att använda fluorerade kemikalier. Dessa omfattar material från stärkelse, cellulosa, proteiner, kitosan och alginater, tillsammans med andra biobaserade beläggningar och barriärtekniker.
I stället för att förändra själva papperet så att det stöter bort olja och vatten kan ett mycket tunt skyddande skikt läggas på dess yta. Utmaningen är att få skiktet att fungera tillräckligt bra i livsmedelsförpackningar i praktiken, samtidigt som materialet förblir praktiskt att tillverka och helst är kompatibelt med återvinning eller kompostering.
PFAS-fritt innebär inte automatiskt hållbart. Att helt enkelt ersätta PFAS med en annan beläggning garanterar inte att en förpackning får mindre miljöpåverkan. Forskning om alternativ till PFAS handlar därför om mycket mer än huruvida ett material kan hålla fett ute. Den tar också hänsyn till livsmedelssäkerhet, funktion, kostnad och återvinningsbarhet.
Det är därför biobaserade material väcker så stort intresse. I ny forskning har polysackarider, proteiner och vaxer från växter undersökts som möjliga komponenter i hållbara livsmedelsförpackningar, tillsammans med cellulosabaserade material och andra förnybara resurser. Dessa metoder skulle kunna göra det möjligt för pappersförpackningar att behålla sin användbara fiberbas samtidigt som de får de barriäregenskaper som krävs för moderna livsmedelstillämpningar. Forskarna betonar dock också att det fortfarande finns utmaningar när det gäller funktion, kostnad och tillverkning av dessa material i stor skala.
Övergången från PFAS handlar inte bara om att hitta en kemisk ersättning. Den uppmuntrar till en omprövning av hur pappersförpackningar för livsmedel utformas från början. I stället för att förlita sig på mycket långlivade ämnen för att förändra papperets egenskaper undersöker tillverkare och forskare hur fibrer, beläggningar och barriärtekniker kan fungera tillsammans.
Det finns inte heller någon enskild lösning som fungerar för alla typer av livsmedelsförpackningar. En pappersmugg för kaffe, en pizzakartong och ett bakverkspapper måste alla tåla olika kombinationer av värme, fukt och fett. Men den snabba utvecklingen av PFAS-fria förpackningar tyder på att branschen redan rör sig mot ett bredare utbud av alternativ.
EU:s nya regler markerar en viktig punkt i denna omställning. När PFAS-begränsningarna för livsmedelsförpackningar avsedda att komma i kontakt med livsmedel nu har trätt i kraft handlar pressen att utveckla effektiva alternativ inte längre bara om att förbereda sig inför framtida lagstiftning, utan om en omedelbar förpackningsutmaning som måste hanteras.

American Latina
Austria
Brazil
Czech
Finnish
France
Germany
Italy
North
America
Norway
Polish
Portugal
Spain
Sweden
United Kingdom


