Är detta slutet för PFAS i förpackningar?

Du kanske inte känner igen begreppet PFAS, men du har förmodligen stött på dem. PFAS, som är en förkortning av per- och polyfluoralkylsubstanser, är en stor grupp kemikalier som används för att göra produkter vatten-, olje- och fettavvisande.

Dessa egenskaper har gjort dem särskilt användbara inom livsmedelsförpackningar, där de hjälper papper och kartong att klara av feta eller våta livsmedel. Problemet är att många PFAS är extremt svårnedbrytbara i miljön, vilket har gett dem smeknamnet ”evighetskemikalier”. Nu förändrar nya restriktioner framtiden för PFAS inom förpackningsindustrin, samtidigt som forskare och tillverkare söker efter säkrare sätt att ge papper samma användbara skyddsegenskaper.

Papper är naturligt absorberande, vilket vanligtvis är en av dess fördelar, men när det gäller livsmedelsförpackningar kan detta bli ett problem. En takeaway-låda eller livsmedelsförpackning av papper måste hålla kvar innehållet utan att bli genomblött av olja, fett eller fukt. PFAS har historiskt sett använts för att skapa en barriär mellan maten och papperet, vilket gör att fiberbaserade förpackningar kan motstå ämnen som annars skulle tränga in i dem. Deras effektivitet är en av anledningarna till att PFAS har använts i livsmedelsförpackningar av papper och kartong i årtionden.

Frågan är vadhändertill PFAS när de har fyllt sin funktion. Många är mycket svårnedbrytbara, vilket innebär att de inte bryts ned lätt i miljön. Vissa PFAS kan också stanna kvar i människokroppen om de intas, och vissa ämnen i gruppen har kopplats till hälsorisker. PFAS är en stor och varierad familj, så kemikalierna beter sig inte alla på samma sätt. Deras långlivadhet och utbredda förekomst har dock fått tillsynsmyndigheterna att granska mycket noggrannare var de används och hur exponeringen kan minskas.

Denna granskning har nu kommit att omfatta livsmedelsförpackningar i Europa. På 12^deni augusti 2026, trädde nya krav enligt Europeiska unionens förordning om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR) i kraft, vilket innebär att förpackningar som kommer i kontakt med livsmedel och som släpps ut på EU-marknaden måste uppfylla fastställda gränsvärden för PFAS. Reglerna omfattar olika koncentrationer av PFAS, inklusive gränsvärden för enskilda ämnen och för PFAS totalt. Förpackningar som redan hade släppts ut på marknaden före den 12^deni augusti får finnas kvar där, men nya förpackningar som kommer i kontakt med livsmedel och som släpps ut på EU-marknaden efter det datumet måste uppfylla kraven.

Dessa EU-regler ingår i en betydligt mer omfattande satsning för att minska användningen och utsläppen av dessa kemikalier, och ett separat förslag som på ett mer övergripande sätt rör PFAS är fortfarande under behandling.

I februari 2026 offentliggjorde den brittiska regeringen sin första PFAS-planen, där man redogör för hur man avser att kartlägga var PFAS kommer ifrån, hur de sprids i miljön och hur den fortlöpande exponeringen kan minskas. Planen omfattar särskilt tester av livsmedelsförpackningar, såsom påsar med mikrovågs-popcorn och pizzakartonger, för att identifiera var PFAS förekommer och ligga till grund för framtida åtgärder.

För förpackningstillverkare är utmaningen ganska enkel att beskriva: Om PFAS inte längre får användas, vad kan då ersätta dem?

PFAS-fria pappersförpackningar blir allt viktigare. Forskare undersöker beläggningar och behandlingar som kan göra papperet motståndskraftigt mot fett och fukt utan att använda fluorerade kemikalier. Dessa omfattar material som härrör från stärkelse, cellulosa, proteiner, kitosan och alginater, samt andra biobaserade beläggningar och barriärtekniker.

I stället för att göra själva papperet olje- och vattenavvisande kan man lägga till ett mycket tunt skyddande skikt på ytan. Utmaningen ligger i att få detta skikt att fungera tillräckligt bra för livsmedelsförpackningar i praktiken, samtidigt som materialet ska vara praktiskt att tillverka och, helst, lämpligt för återvinning eller kompostering.

Att en produkt är PFAS-fri innebär inte automatiskt att den är hållbar. Att bara ersätta PFAS med en annan beläggning garanterar inte att en förpackning får en mindre miljöpåverkan. Forskningen kring alternativ till PFAS täcker därför mycket mer än bara frågan om ett material kan hålla fett borta. Man tar även hänsyn till livsmedelssäkerhet, prestanda, kostnad och återvinningsbarhet.

Det är därför som biobaserade material väcker så stort intresse. I nyare forskning har man undersökt växtbaserade polysackarider, proteiner och vaxer som möjliga beståndsdelar i hållbara livsmedelsförpackningar, tillsammans med cellulosabaserade material och andra förnybara resurser. Dessa metoder skulle kunna göra det möjligt för Pappersförpackningar att behålla sin användbara fiberbas samtidigt som de får de barriäregenskaper som krävs för moderna livsmedelsapplikationer. Forskarna betonar dock också att det fortfarande finns utmaningar när det gäller prestanda, kostnad och storskalig produktion av dessa material.

Att fasa ut PFAS handlar inte bara om att hitta en kemisk ersättning. Det handlar om att uppmuntra till ett nytt sätt att tänka kring hur matförpackningar av papper är utformad i första hand. Istället för att förlita sig på ämnen med mycket lång livslängd för att få papperet att uppföra sig annorlunda, undersöker tillverkare och forskare hur fibrer, ytbeläggningar och barriärtekniker kan samverka.

Det finns heller ingen enskild lösning som fungerar för alla typer av livsmedelsförpackningar. En kaffekopp av papper, en pizzalåda och ett bakverksomslag måste alla tåla olika kombinationer av värme, fukt och fett. Men den snabba utvecklingen av PFAS-fria förpackningar tyder på att branschen redan är på väg mot ett bredare utbud av alternativ.

EU:s nya regler utgör en viktig milstolpe i denna övergång. Nu när PFAS-begränsningarna för förpackningar som kommer i kontakt med livsmedel har trätt i kraft handlar trycket att ta fram effektiva alternativ inte längre bara om att förbereda sig inför framtida lagstiftning, utan är en omedelbar utmaning inom förpackningsområdet som måste hanteras.