Papprets hemsökta historia

Förbjudna böcker

Papper har länge burit på hemligheter om farlig kunskap. I det medeltida Europa cirkulerade viskningar om ”svarta böcker”, även kallade grimoarer. Dessa texter uppstod under en tid då den Romersk-katolska kyrkan dominerade det västerländska samhället, och tidiga grimoarer återspeglade ofta spänningar i förhållande till kyrkans syn på det övernaturliga. De åkallade vanligtvis andar som kyrkan betraktade som onda och betecknades ofta som svart magi.

Spöklika brev

Under den viktorianska eran användes brevpapper för sorg, kännetecknat av svarta kanter, för att meddela att en närstående hade avlidit. Detta var en del av bredare sorgeritualer, som även innefattade att bära särskilda kläder och hålla minnesgudstjänster. Sådant brevpapper kunde ibland förmedla föreställningen om spöklik kommunikation mellan de levande och de döda.

Ritualer för de döda

I kinesiska traditioner, särskilt under Spökfestivalen, bränns pappersoffer, vilket anses försörja de avlidna i livet efter detta. Det vanligaste offret är joss-papper, även vardagligt kallat helvetespengar. Tanken bakom denna ceremoniella offergåva är att andarna inte ska behöva lida av ekonomiska bekymmer.

Hemsökta bibliotek

Papprets koppling till det övernaturliga sträcker sig även till bibliotek. Felbrigg Hall i Norfolk var hem åt William Windham III, en hängiven bokälskare. År 1809 skadades han svårt när han räddade böcker från en biblioteksbrand hos en vän i London och dog kort därefter. Enligt legenden hemsöker hans spöke fortfarande biblioteket på Felbrigg och söker efter de böcker han aldrig hann läsa.

På liknande sätt sägs biblioteket på Combermere Abbey nära Cheshire vara hemsökt av Lord Combermere, som dog 1891. Personalen rapporterade att de hade sett honom  och entusiaster inom det paranormala dokumenterade till och med aktiviteten med långtidsexponeringar.